Prästgården

Uppdraget bestod i att bygga en grupp radhus på bergshöjden, utan att spränga bort något, och samtidigt hålla byggnaderna i en stil som passade de kulturminnesmärkta små trähusen som är så karakteristiska för det gamla arbetarområdet där arbetarna som jobbade på Gustavsbergs porslinsfabrik bodde.

De svarta radhusen är klädda i trä och står på slanka, svarta stolpar på berget. Vi har låtit landskapet fortsätta under husen, så att bebyggelsen har kunnat passas in och med sitt trämaterial smälter in i den omgivande skogen. För att passa in de totalt 28 radhusen i två våningar har vi delat in dem i grupper om fyra som var och har en förskjutning i förhållande till varandra. Det ger varje bostad avskildhet och utsikt över det böljande bergslandskapet med tallskog på alla sidor. Dessutom har bostäderna anpassats efter områdets karakteristiska höjdskillnader vilket ger en intressant variation i inredningen.

Varje bostad avgränsas och karakteriseras av en markant svart träram på fasaden, där fasaderna samtidigt uppvisar en förskjutning längs husraden, vilket skapar dynamik och ger privata utrymmen framför varje bostad. Förskjutningen skapar även små terrasser och stora balkonger. Den svarta färgen på fasaderna kompletteras av naturfärgade element i furu, som ligger innanför fasadramen och utgör en fin kontrast till den svarta fasaden. Gavlarna består av stora ytor som genombryts av två smala fönster som i en vertikal och horisontell rytm ger radhusbebyggelsen en väldigt speciell karaktär. Här har vi i hög grad låtit omgivningens kontext bestämma det arkitektoniska uttrycket.